Nyss kom vi in från en promenad i mörkret. Lite regn duggade ner, men det gjorde verkligen ingenting. Friskluft är så skönt när man känner sig trött och så kan man ta något varmt att dricka när man kommer hem igen. Farmor gav oss nybakade saffransbullar igår så jag ska mumsa på en sån till kaffet och det blir den första för i år dessutom. Jag vet att det kommer smaka fantastiskt!
Igår var vi på den årliga julkonserten i Stockholm med familjen. Först möts vi upp för att fika på Ulriksdal följt av lite inhandling av vackra blommor. Sen åker vi vidare till självaste konserten och sedan blir det middag på en restaurang. Samma resturang, samma beställning från menyn. En tradition som håller i sig och är lika mysig varje år.
Jag kan inte minnas ett tillfälle där jag har blivit minsta tårögd, trots alla vackra sånger, men igår kunde jag inte hålla mig. Det blev så tydligt att mormor inte var där.
Det blev så mycket känslor som byggdes på och tillslut lät jag de där tårarna falla. På sätt och vis vet jag att mormor var med. Hon satt med oss med sitt mörka lockiga hår, skrattade & klappade händerna precis som vi gjorde.
Dagar med familjen är viktiga för mig. De är det bästa jag vet. Traditioner också och det märks så tydligt när någon inte är med, men jag är glad att dagar som gårdagen håller i sig. Det hade såklart mormor velat. Jag är också glad över min fina familj och att julen är något som jag ser framemot. Jag har förstått att alla inte har den längtan, eller inte ens en familj att tryggt luta sig emot. Det har ju jag och för det är jag så tacksam att det ordet inte räcker till.
Nä nu ni ska jag först slänga tröjan i tvätten för den är alldeles snorig (jag är ju så blödig av mig ibland jag, men det får man vara) och sen ska jag brygga mig den där koppen kaffe och njuta av en saffransbulle.
Ta hand om er, njut av kvällen och så hörs vi snart igen.🖤
